Usch alltså jag vet att jag har varit sämst på att blogga. Men det har faktiskt varit med flit.
Fy bubblan va jag hatar pollen alltså, jag ser ut som en jävla knarkare! Inte riktigt så illa kanske, men det känns nästan så.
På fredag ska vi på ultraljud igen, jag är så nervös så att jag kräks. Det blir bara värre för varje dag som går.

Eftersom att det är så vanligt med att den ena tvillingen tillbakabildas så försöker jag få mig själv att vara beredd på att det kanske är så. Det går inte så bra. Hur förbereder man sig på att den ena eller kanske båda inte mår bra, när jag för fem veckor sedan såg båda två och att allt var normalt. Men som sagt, vad som helst kan ju ha hänt eller hända.
Jag känner mig inte så gravid längre, tror jag...
Usch, hemska tankar. Men det är ju som sagt risk att väldigt tokiga saker kan ha hänt.
Jag läste om en tjej som hade varit på ultraljud i vecka 18 och att allt såg bra ut. Nästa gång hade fostret börjat tillbakabildas och var mindre än vad det var tidigare. Förstår ni hur konstig kroppen är? Mycket märkligt...
Jag googlar saker dagligen, jag vill veta hur tokigt det kan bli. Alla säger att det kommer gå bra, lätt för andra och säga. De har ju ingen aning om hur vanligt det är att det blir knas. Och sen så säger de väl det för att lugna kanske, vad vet jag...
Dagarna innan besöket är en pina för mig rent ut sagt. Jag vill somna och att någon väcker mig på fredag efter lunch.

I söndags var det morsdag och jag fick världens godaste chokladask av mitt hjärta. Hur gulligt var inte det?
Ni måste hålla tummarna för att allt går bra på fredag, please...

Jag kanske verkar lite negativ och det är inte meningen, men det här är fan inte kul alltså!

Micke är iväg och fiskar och jag har myst ner mig i soffan under favoritfilten som vi fick av Fredrik och Jenny i julklapp. Med mig har jag Hänt bild. Skvaller, skvaller, skvaller.

På två sidor så var det "Modets big no no´s" Jag följer abslout inget mode, klär mig efter det som jag trivs i och tycker är fint, det som passar mig. De som känner mig vet att jag verkligen tycker och tänker mycket. Och det som jag tycker ändrar jag inte efter vad andra tycker.

Hur som helst så var det några saker som stämde in exakt på vad jag tycker.
Överdrivna tatueringar "Hur rätt ett plagg än känns idag-lika fel lär det kännas om tio år. Detsamma gäller tatueringar. Därför är det bäst att inte gadda hela foten eller armen, dessutom ser det lite skitigt ut."
Man gör vad man vill med sin kropp, men jag personligen tycker inte att det är snyggt alls när en tjej har flera stora tatueringar. Så enkelt är det. Tycker det är viktigt att se helheten och inte var tatuering för sig. Killar däremot kan ha gaddningar tycker jag. De kan ju ha massa ärr och vara galet snygga! Jag tycker bara inte att det är så kvinnligt. Jag har en tatuering, vill göra mer, men små! Och absolut inga döskallar eller liknande.

Klä sig efter figuren Det går kanske inte att undgå att jag tycker att det är fint att vara smalt. Huvudsaken det är hälsosamt. Alla har olika kroppsbyggnader, men när överviktiga människor klär sig i "korvskinn" så tycker jag själv att det är tragiskt och rent ut sagt äckligt nästan. Det många inte verkar bry sig om är att om de lägger på sig några kilon så ska de ändå trycka på sig sina kläder som de kunde ha några kilo innan. Innan jag blev gravid så visade vågen 46-47 kg och det är en hälsosam vikt för mig. Jag är nog nöjd med det även om jag skulle vilja träna och få en snyggare kropp. Och börja äta lite bättre. Blir lite för onyttigt ibland. Vad som egentligen visas på vågen spelar ju inte så stor roll... 
När jag flyttade från Östersund så gick jag upp flera kilon på bara en månad. Men det var behövligt. I slutet av Thailandsvistelsen så var jag mager som en fågelunge. Som sagt, huvudsaken det är hälsosamt så spelar det väl ingen roll om man väger 45 eller 55?

Leggins under shorts "Många älskar att ha leggins under shorts och kjolar, men det ser ju så ofräscht ut. Bara ben är mycket snyggare" Det tänkte jag när jag bodde i Östersund. Många gick med leggins på sig. Vad hände med snygga och bruna ben till ett par jeansshorts?


Jag vill inte hänga ut någon på min blogg, för jag vet inte om hon tar illa upp om jag nämner hennes namn i denna situation. Så jag väljer att visa henne respekt och låter bli. Vi har aldrig umgåts, vi är väl mer bekanta kanske. Eller strunt samma.. Jag tycker iallafall att hon är en genomgo människa!
Hur som helst så tycker jag att det är rent förjävligt att vissa idioter av det andra könet kan få behandla tjejer hur som helst och sen få gå fria. Det är ju för fan sjukt! Jag tänker på dig!!

Jag ska inte skriva att man känner si och så... Jag kan bara utgå från mig själv och därför tar jag upp detta nu. Killar har i slutändan övertag över tjejer, så är det, tycker jag. Att det finns killar som är sådana grisar och utnyttjar en sådan situation för att visa sin makt, eller vad det nu kan vara för jävla anledning.
DET FÅR MIG ATT VILJA KRÄKAS!!
Jag förstår inte hur man kan utnyttja någon sexuellt, misshandla, eller trycka ner psykiskt. För mig är det obegripligt. Och även om tiden går så försvinner faktiskt inte dessa sår. Så enkelt är det. Det kan bli tvärtom, att när man kommer tillbaka till verkligheten och försöker bearbeta händelserna så inser man hur illa det tog. Jag kämpar fortfarande med att bli mitt riktiga jag. Den som jag egentligen är, den glada och positiva tjejen. Inte den som ett svin formade mig till att bli. Vägen är lång, men jag är på väg!
Jag är så otroligt tacksam att jag har Micke, han är så förstående och det betyder oerhört mycket! Mitt livs kärlek!


Det var inte meningen att det skulle bli så långt inlägg, men jag har så fruktansvärt mycket tankar som snurrar i skallen!

Nu är det dags för nagelfix. Jag har också två naglar som börjar ge upp. Så jag måste rädda dom innan de går av och måla fina!

Nu kom jag på vad jag missade att skriva.
Weronica är en tjej som är väldigt duktig på att sy barnkläder. Jag är iallafall helt såld, tror nog att jag ska beställa one piece till våra små änglar sen när det är dags.

Gå in och titta vettja. Kul att köpa lite unika kläder till sina barn.

www.smapip.se

Oj, här va det bloggtorka som heter duga! Varning, detta inlägg är säkert snurrigt och väldigt långt!

I söndags var det en viktig och speciell dag, min älskling fyllde nämligen år. Mickes föräldrar kom förbi på fika och när de åkte så kom hans syster och sambo med barn och bytte av :)
Det var riktigt kul att alla kom förbi. Jag tror jag har sagt det till Micke ett antal gånger, tjatig som jag är! :)
Jag hade handlat fika på coop. Jag hade verkligen ingen ork att ställa mig att baka. Och andra sidan så är jag nog inte så duktig på att baka. Jag tycker inte att det är kul alls, kanske också för att vi inte äter sånt så ofta. Matlagning är en annan sak, det älskar jag! Eller älskar var väl lite att ta i, men jag tycker det är kul och man kan göra lite som man vill, testa sig fram och man kan alltid på något sätt ändra smakerna snabbt. I bakning så är det ju faktiskt kört. Jag tycker inte om recept!

Mitt illamående börjar ge sig och det är jag så jävla glad över. Visserligen så kommer det lite då och då, men inte alls som förut när jag kräktes flera gånger varje dag. I hate it!

Men som jag har skrivit tidigare så är det ryggen som krånglar. Jag var i tvättstugan i förrgår och tvättade en hel del tvätt. Och det fick jag verkligen ångra, för ryggen sa verkligen ifrån!! Vi har tvättmaskin hemma, men det är ju det att man ska hänga det någonstans också. Jag tycker inte om att ha kläder hängandes i lägenheten. Har det just nu, då det var lite kläder som jag inte ville tvätta i tvättstugan. Men för att få bort allt fort så kan jag gärna spendera någon timme där. Tycker det varken är så tråkigt eller jobbigt. Ja, bortsett från ryggen då.
Tog en paus också, pappa kom och hämtade upp mig så vi åkte iväg och åt lite mat. Lite bortskämd måste man få bli ibland.

Ja just ja, igår köpte Micke bil. Han sålde sin förra och ja som sagt, köpte ny igår. Det är lite saker som måste fixas, men jag tyckte den va fin. En mörkblå BMW (såklart) med beige skinnklädsel. En kombi såklart, men ja, det blir nog trångt med en barnvagn. Men äsch, det går på något sätt.

Appropå barnvagn, fan alltså, alla syskon/tvillingvagnar kan man ju nästan kasta i sjön. Det finns sjukt många fina när det är för en. Men när man väntar två så är det väldigt begränsat!
Jag hade hitttat en som jag verkligen ville ha. Jag hade bestämt mig för den. Skönt att hitta någon så man slipper tänka på det. Sen när Micke började prata om bil så gick jag in på hemsidan för att se hur bred den var. 90 cm!! Men hallå, hajjar ni 90 cm!! Det är ju helt sjukt! Jag menar våran lägenhetsdörr är ungefär 75. Med den festa barnvagnen så hade jag inte ens kommit in genom porten. Åh, så störande!!

Så igår så ägnade jag hela dagen till att leta efterbarnvagn på nätet. Jag tror jag har hittat en som jag vill ha. Typiskt att den ska finnas i Huddinge, men jag känner inte för att dra runt på en klump till barnvagn. Den här hade "stockholmsmått" Tror det var 74. Alltså så att man kommer in överallt.
Den hade svängbara framhjul också, vilket jag verkligen vill ha. Känns jobbigt att behöva lyfta vagnen. Det är ju faktiskt två stycken där i. Dom går och låsa också om man önskar det. Sen ett stort plus och ett måste var att man kan vända liggdelarna och sittdelarna framåt och bakåt.
Jag har mer än hälften kvar av graviditeten, men jag vill verkligen inte vara ute i sista sekund så att man måste köpa nästan vilken som helst för att man måste ha en.
Ointressant för er, men ett väldigt stort problem för mig.
En sak till, jag förstår faktiskt inte att man kan tycka att det är vackert att vara gravid. Alltså andra kan vara fina, de som har en söt liten kula. Vissa ser ju ut som elefanter och jag är helt ärligt rädd för att jag ska bli en av elefantgänget. Jag visste att min mage skulle bli större, jag är inte dum i huvudet, men att den skulle växa så här fort trodde jag fan inte. Håll tummarna för mig att jag inte blir stor som ett hus.
Jag har redan sagt att så fort de har kommit till världen och jag orkar så ska barnen få vara hemma med pappa så jag kan träna. Kalla mig ytlig och ni vill, men jag kommer nog bli riktigt deppig och min kropp blir förstörd.
Självklart så kommer jag få två fina och förhoppningsvis helt friska barn. Det är huvudsaken!! 
Man ser man ju vissa som verkligen skiter i kroppen efter att de har fått barn. Jag förstår helt ärligt inte hur man tänker då.
Man behöver inte säcka ihop för att man är gravid eller har fått barn. Tycker det är tragiskt. Men självklart så är det upp till var och en. Men jag kommer göra allt för att få min kropp så bra som möjligt, och så fort som möjligt. Inte vänta ett år eller två innan man tar tag i det.

Jag skrev förut om att jag saknade en vän, jag skickade sms till henne och fick ett bra svar tillbaka. Livet är för kort för att bråka. Jag saknar verkligen vissa människor så otroligt mycket. Tråkigt nog så bor några av dem så långt bort. Vissa människor har gjort sånt intryck på mig så jag alltid kommer sakna dem. 
Det blir ju så att man aldrig ses, det känns verkligen i hjärtat. Men den dagen jag gifter mig så ska jag tvinga hit dom allihop!!!

En sak till som verkligen kändes i hjärtat igår var när en liten, liten söt fågel störtade rakt in i fönstret. Ååååh, först vågade jag inte gå och kolla. Men jag kunde inte med att ignorera det. Jag är nämligen en jäkla djurvän!
Den låg iallafall nedanför fönstret, den skakade. Sen öppnade den ögonen så jag tog på mig plasthandskar och la den på en liten handduk med bröd. Sen var den borta.
Jag gjorde så en gång hemma hos min pappa. Nikita hade tagit en liten mus och hon hade den i munnen, hon hade alltså inte bitit den. Först va det ett jävla liv i köket, sen när jag kom in så låg hon under köksbordet helt stilla. Jag la den lilla i en kastrull med en bit ost och ställde ute. Men den dog. Pappa måste trott att jag var helt dum i huvudet när det stod en kastrull på altanen med en liten ostbit och en död råtta i.
Det va ju värt ett försök...

Nu kallar duschen och jag ska dränka min mage i olja :)

Ha det bra alla smala och alla tjockisar!

Jag förstår inte hur man ska stå ut att gå så här i nio månader.

Idag ringde min barnmorska mig efter att ha läst ett mail som jag skickade igår.
Hon sa att det är ganska vanligt med att man får ont och eftersom att jag bär på två så gör det ont.
Jag fick tipset om att inte stå för länge och inte sitta i samma ställning för länge.
Var förbi sjukgymnasten och fick lite tips. Men jag antar att det bara är att gilla läget. Hur man nu gör det...

Alltså jag har verkligen blivit fet! Alltså inte fet så utan min mage syns verkligen. Jag kollade mig i spegeln igår och sa det till Micke, han häll faktiskt med. På bara någon vecka så ser man skillnad.
Visst är det väl skönt att inte bara se ut som en vanlig tjockis, men om det går så här fort så vågar jag inte ens tänka på hur det kommer bli framöver. Nu önskar jag att jag hade breda höfter och va bredare innan jag blev gravid. För jag antar att det inte pressar på lika mycket då. Nej men allvarligt, självklart vill jag inte ha en fet röv, jag är ändå ganska nöjd med min kropp. Gud va jag gnäller, snackars er!

Jag är fortfarande orolig för Vanishing Twin Syndrome. Tror att jag alltid kommer oroa mig för det. Det innebär att det bara är ena tvillingen som klarar sig. Att den andra typ tillbakabildas. Det är tydligen ganska vanligt. Enligt min läkare så börjar 20% av alla graviditeter som tvillinggraviditet. Men att det sen blir just så här. Med min vanliga tur så.. Nä, det får bara inte hända!!!!

Tråkigt för er att bara läsa om mina problem..

I och med att magen växer så att det knakar så kan jag inte ha så mycket av mina kläder, iallafall byxor. Va på Gränby C igår med Tessan, det finns så mycket fint, men jag vill inte köpa något som jag bara kan ha i en vecka eller två.

Nu mår jag illa igen, så jag ska stänga av datorn och vila en snabbis. Sen måste jag nog göra mig i ordning. Vi ska till älsklingens farmor och hälsa på. Ja, om jag inte fortsätter att kräkas vill säga. Då får jag stanna hemma tror jag. Jag hatar att få så här, men jag försöker intala mig hela tiden att det är bara att stå ut, för det är för en bra sak! Ibland känns det hopplöst och ibland underbart!

Sist men inte minst så är det min pappas födelsedag idag. Grattis, grattis! Får slå en pling sen!

Ta hand om er!!!


Här får ni se bilder från mitt UL som jag gjorde för ca 2 ½ vecka sen. Första bilden ser ut som en räka, men det va svårt att få en bra bild på den. Sista bilden blev bäst..

Alltså min kropp är inte gjord för att bära två barn. Nog för att jag bara är i vecka 15, men jag känner mig som en kärring. Ont i ryggen, höften och magen redan. Jag är redan less, less på det mesta nu!!!

För er som har missat det så ska Jag, Gabriella Marguerite Berkesand Fredlundh bli mamma.

Det känns fortfarande ganska overkligt. Illamåendet, järnbristen och låga blodtrycket tar snart död på mig. Mina älskade jeans kan jag inte längre ha. Hur fan ska detta sluta?

Oväntat, men underbart: Det är inte bara en liten ängel där inne, utan två!
Så i veckan måste jag köpa järntableter och byxor!

Helgen tog slut för fort!! Valborg blev självklart nykter för min del. Åkte ner på stan och satt på en uteservering. Mycket trevligt!! Synd bara på det kalla vädret. Men när solen väl kom fram så var det underbart!

Sen tog jag, Micke och Hagge taxi hem. Micke bjöd över grannen, vilket jag absolut inte tror att han skulle vågat göra några öl tidigare. Men det va trevligt. Man ser knappt till några grannar här. Han hade med sin hund Boris. Världens finaste engelsk staff. Så nu har jag svarta hundhår typ överallt. Ett jävla drag på den där hunden!

Sen bar det hem till Glenn och Jessica som bör längre ner på gatan. Vi var där innan vi begav oss ner på stan tidigare på dagen. Jag blev dock inte så långvarig, kollade på fyrverkerierna sen kastade jag in handduken. Blev trött, började må illa.. Men dagen blev bättre än väntat. Självklart blir det lite drygt med fulla människor, men inte alls så som jag hade väntat mig.


Ha en bra måndag alla fina och ofina!