Tack för era fina och kloka kommentarer och alla PM på facebook. Jag blir så glad!!

Just nu sitter jag i soffan hemma, kom hem för en liten stund sen. Jag har varit på min praktik och är lika nöjd med allt idag också!

Igår fick jag mail från tingsrätten angående vilka tåg jag ska åka och vart jag ska bo. Oj va ont i magen jag fick! Nu vill jag verkligen att allt bara ska vara över. Men en positiv sak med att åka till Östersund är att jag kanske ska träffa Josse.
Josse och jag bodde ihop innan allt helvete. Hon pallade helt enkelt inte med att vara en del av helvetet så hon valde att flytta. Och det förstår jag verkligen!!!!!

Micke kom precis hem från sin träning och jag håller på att laga mat. Sen middag, jag vet. Men bättre sent än aldrig, för jag hatar att gå och lägga mig hungrig!

Nu ska jag pussa lite på min älskling, äta, ta en dusch och förhoppningsvis hinna se en film innan jag somnar!

Jag får skriva mer imorgon istället. 

Sist men absolut inte minst!
Igår skrev min älskade vän Matilda en sak till mig på facebook som gjorde det fruktansvärt svårt att hålla tillbaka tårarna. Hon bodde i Östersund samtidigt som mig. Hon är en underbar människa med ett stort hjärta. Och hon är världens bästa mamma till sina två små pojkar. Livet är för kort och man ska ta vara på dem som man bryr sig om, så jag ska banne mig åka och hälsa på. Vet inte när, men det ska iallafall bli av.. Någon gång.

Det här skrev hon: fina du, jag tänker på dig och saknar dig ! Hoppas du har det bra, kom ihåg att du är en ängel, och du är värd allt det bästa i världen! Puss & Kram

Nu förstår ni nog varför jag var så nära till gråt!! Tack fina du!!!!

Ta hand om er och dem ni älskar!

Puss å Kram

Ok, nu har jag bestämt mig. Jag ska nog fortsätta blogga. Jag har alltid varit en stark person som aldrig brytt mig om vad andra människor tycker om mina val som jag gör här i livet. Men nu är det tvärtom!

Efter att ha levt i ett förhållande i 2 år, där man oftast fick höra hur värdelös, fet och ful man är så har jag formats till någon som jag inte är. Någon som jag aldrig ville bli. Men när man sakta men säkert bryts ner och blir ändrad så märker man inte det. Man blir någon annan. Jag blev en person som "L" ville att jag skulle bli. Han fick mig att bli en osäker tjej som hatade sin spegelbild. Han fick mig också att tycka att jag inte dög till något. Nu har det gått ca 14 månader sen jag fick nog. Men jag har fortfarande en lång väg kvar att gå för att bli mitt vanliga jag. Ibland vill jag bara kunna kliva ur min kropp för att slippa mig själv ett tag. Jag har många gånger känt att jag inte orkar mer. Men jag har flera personer i mitt liv som får mig att se allt från den ljusa sidan. Micke är verkligen en klippa som jag alltid kan luta mig mot. Jag förstår inte hur han orkar med mitt beteende och humör, men jag är obeskrivligt glad och tacksam för att han står ut! Han gör sitt bästa för att förstå. Men vet ni vad det värsta är? Jag kommer på mig själv att jag är som "L" ibland. Jag blir så fruktansvärt förbannad för nästan ingenting, kan kasta saker i väggen eller ibland bara säga något sjukt elakt bara för att såra. Och det är verkligen inte jag!! Som sagt, vägen är lång och jag tar en dag i taget. Samtidigt så har jag börjat uppskatta det fina i livet mycket mer. Bara att få höra att jag är fin eller orden Jag älskar dig kan ibland få mig att börja gråta. Alla fina ord går verkligen rakt in i hjärtat på mig. Jag har fortfarande väldigt nära till skratt, men också nära till gråt.

Om en vecka ska jag åka till Östersund. Jag vill verkligen inte!! Jag är nästan helt säker på att hela rättegången kommer vara i onödan, han kommer inte få något staff. Anledningen är att åtalspunkten inte är något allvarligt. Eller hur ska jag förklara, inte så stor. Alltså det han gjorde var absolut inte okej. Men efter allt den vidriga människan gjorde så får det mig att tycka att det inte är något speciellt. Jag blev faktiskt fövånad att det blev rättegång överhuvudtaget, trodde att de gärna la ner utredningar. Men som sagt, det han gjorde var inte okej och jag önskar verkligen att han får ett straff och att han får bära med sig det i sitt register. En som jag verkligen tycker synd om är min fina mamma. Hon måste blivit livrädd när jag ringde till henne i panik och storgrät. Och att han sen sliter tag i mig, jag skriker och han lägger på luren. Jag kan inte ens föreställa mig vilken panik min stackars mamma fick. Tänk er att sitta 50 mil bort och inte kunna ingripa. Men hon gjorde det hon kunde, hon ringde faktiskt polisen. Jag är fruktansvärt tacksam och imponerad av hur snabbtänkt hon var. Det är min mamma de :)

Med facit i hand så ångrar jag så fruktansvärt mycker att jag inte själv gick till polisen tidigare. När det fanns så mycket bevis på vad han hade gjort. Men har man fått höra att man ska bli förföljd resten av livet om man går till polisen så är det inte så lätt.

Som sagt, bara en vecka kvar. Jag tänker inte skriva något mer om det, jag vet inte vilka som läser min blogg och jag vill inte att vissa ska veta om vilken tid jag kommer dit, eller när jag åker hem. Ingenting förvånar mig så jag vill vara på den säkra sidan.

I början så var jag tyst om allt det här, men jag har ingen anledning att skämmas över detta. Många tycker nog att man är en blåst brud som får skylla sig själv. Men ni har fel. Jag tycker inte att ni ska dömma mig eller andra tjejer. Att bli tillsammans med ett svin kan hända vem som helst. Och sen tycker jag att man inte ska uttrycka sig innan man själv har gått i denna persons skor en dag. Alltså innan man själv vet va fan det egentligen är frågan om.

En sak förra veckan gjorde mig glad. En person som känner "L" mer än vad personen känner mig skrev till mig efter att den hade läst min blogg. Att en person som jag trodde skulle vända mig ryggen och avsky mig frågar hur det är och vad som egentligen hände gör mig varm i hjärtat!

Skit i det nu, nu orkar jag inte skriva mer om det. Men det kommer säkert upp igen innan rättegången. Det får ni stå ut med. För denna vecka kommer vara oerhört jobbig och ångestladdad.


Skolan rullar på. Gjorde en tenta för typ 2 veckor sedan. Satt i 5 timmar och skrev som en idiot, snacka om att jag hade ont i handen efter. Hade egentligen behövt 2 timmar till för att hinna svara på alla frågor. Med handen på hjärtat så tror jag att det gick åt helvete! Tankarna har varit på annat håll och jag har haft svårt att koncentrera mig.

Jag skrev tidigare att jag skulle göra praktik på Indiska, men jag ändrade mig och har en så jäkla bra praktikplats nu! Jag är så nöjd och trivs som fisken i vattnet!

Som jag skrev i något tidigare inlägg så åkte vi till Warszawa. Jag hade också skrivit att locktången var det enda som jag hade kommit på att jag skulle ha med. Men jag använde den aldrig, tog faktiskt inte ens upp den ur väskan. Så typiskt mig!! I Warszawa hade jag väntat mig kullersten och skitiga gator, men det var ju absolut inte så! Det var riktigt fint. det finns ju säkert gator som är så som jag trodde, med inte där vi var. Hotellet var sjukt fint och jag tror det var 40 våningar högt. Och stort!! Gick nog vilse några gånger. Vi var bl.a på ett koncentrationsläger. Fy bubblan alltså hur människor blev behandlade. Det var riktigt vidrigt! Jag tror faktiskt att många borde se det, för att uppskatta det som de har och sina liv. Vi hade festat kvällen innan så jag va kräksjuk på vägen dit. Vet inte hur många mojitos som jag drog i mig, men många var det! Fick typ panik i bussen för att jag var nästan tvungen att kräkas. Men jag slapp, tur va det! Och jag var knappast ensam om att må som en råtta. Men det va ganska lugnt först, tills många andra började öppna öl, whiskeyflaska och snusdosor. Ni som känner mig vet att jag avskyr snus! Och den lukten när man mår så är inte OK! På kvällen så åt vi 3 rättersmiddag och pimplade vin till det. Mums! Sen blev det en och annan drink men det blev ganska tidigt den kvällen.
Gick i ett stort shoppingcentrum innan vi skulle åka till flygplatsen. OJ, alltså det va drömmen. Jag önskar att vi hade en dag till att spendera där. Jag fick med mig ett par skor och en parfym hem till Sverige iallafall! Skönt att komma bort från vardagen och få vistas i en ny miljö men nya människor. Och min älskling så klart!

Jag har kommit på att jag ska upptäcka något nytt varje år. Att jag ska testa något nytt eller åka till något ställe som jag aldrig tidigare besökt. När jag sa det till Micke var han snabb på att säga att jag faktiskt hade hunnit med två saker i år. Jag undrar om han blev lite orolig att jag skulle dra med honom på en luftballongstur eller något. Men det är sant, jag har ju faktiskt varit till Paris och Warszawa i år. Så det får räcka.
Men jag skulle faktiskt vilja åka till något vamt ställe. MEN INTE THAILAND! Har ju varit där så jag vill se något nytt. Bali skulle jag vilja åka till. Maldiverna verkar också underbart! Jaja, drömma kan man ju alltid!

Nu har jag inte tid att skriva mer. Gjorde ett försök att ladda upp bilder, men det gick inte som jag ville! Typiskt. Ska göra ett nytt försök senare! Några bilder från Warszawa iallafall! Och jag vet att det inte blev något överlyckligt inlägg men jag var bara tvungen att skriva av mig lite och det är ju mina tankar som jag gör gör till ord.

Puss&Kram




















Fattar ni hur vidrigt det var!! De eldade upp människor för att själva få värme!!!