Igår var det en jobbig dag. Det var nämligen 6 år sedan som Elin dog. Fattar ni hur fort tiden går?!!! Helt sjukt!! Det känns faktiskt overkligt att någon som man umgicks med ibland dygnet runt bara försvinner, finns inte mer. Men jag hoppas hon har det bättre nu och att det blev som hon ville, som hon hade hoppats på. Och jag hoppas att hon tittar till oss här nere på jorden ibland. Ibland känns det som att man förstår, men samtidigt är man fortfarande som ett frågetecken. Man kan aldrig riktigt veta hur en människa mår. Det spelar ingen roll hur väl man känner en människa. De flesta går nog med en eller annan hemlighet eller något som de bär runt på. Till sist kanske det bara blir för mycket. Ibland önskar jag att hon hade sagt precis hur hon kände och egentligen mådde. Men om hon ändå hade tagit sitt liv så skulle man kanske ha lagt lite av skulden på sig själv. Man hade nog undrat om man kunde gjort något annorlunda. Något som skulle få henne på annat spår. Att få bort alla dåliga känslor och dumma tankar. Men nu sitter man här och tänker OM. Det är inte rätt. Det är nog lika bra att se det som det är. Inse att det är så här det är, även fast man egentligen vill något annat. Tänk vad bra om man skulle kunna trolla!

Drogen, jag hatar dig!!! Att något preparat kan förstöra en människa så mycket och även vara ett hjälpmedel till någons död! JAG HATAR DIG! JAG HATAR DIG! JAG HATAR DIG!!!


Elin Carlsson

1984-02-19    2004-09-20
Mäktig är denna nattens mörka himmel, med kontrasten
från det trygga ljuset från lägenheterna på min gård.
De sällsamma stjärnorna ser ner på min märkliga gestalt.
 Betydelselös känns min uppenbarelse gentemot dessa eviga vägvisare.
Låga röster når min balkong och ingen märker att jag är här.
Hur ofta blir man egentligen iaktagen utan att veta om det...?

"Om ingen vet att du är ledsen, så kan ingen hjälpa dig"

                                                                 Elin