Just nu sitter jag och småkollar lite på idol. Micke är på thaiboxning. Jag har tacopaj i ugnen som jag tänker äta av snart! MUMS!!!

I skolan så ska vi hålla en säljande presentation om en vara eller tjänst. Vi ska prata om det i 30 minuter. Ganska svårt, alltså så måste det som man ska presentera ha många egenskaper. Jag tänkte först ta en resa till Thailand. Sen så har jag haft massa andra idéer. Men ändrar mig efter en stund. Jag och Sara satt och prata om det i skolan och kom fram till att jag kunde sälja en bil. Tjaa, varför inte, men isåfall att man hittar på allt. Alltså under dom här minuterna så får jag ljuga så mycket jag vill, bara det låter bra. Det svåra är ju att hålla igång i 30 minuter och klara av att svara på de andras knasiga frågor. Och jag kan ju inget om bilar alls. Men kanske en fet villa på månen kanske? Det går kanske att sälja. Låter kanske skevt, vilket det är, men då finns det inget som är rätt eller fel.

På sista tiden så har jag mått som en prinsessa! Allt har varit underbart och jag har verkligen varit lycklig. Inga problem och inget som gör mig deppig eller får mig att ligga vaken på natten längre. Men det var för bra för att vara sant!
Just nu så känner jag mig fruktansvärt omotiverad till att göra saker, jag känner mig så nere. Det är 1 år sedan som jag flyttade från Östersund. Alltså 1 år sedan som en anmälan gjordes. Nu när allt har varit på topp kom beskedet, rättegången kommer äga rum 2 november. Jag är så nervös, deppig, kluven. På sett och vis så hade jag nästan hoppats på att det inte skulle bli något. Men samtidigt så vill jag att den sjuka människan ska få sitt staff. Men med handen på hjärtat så är jag nästan säker på att det inte kommer leda till något.

Ååååååååååhhhhh, alltså det där drog verkligen ner mig. Inte nog med att jag ska pallra mig till Jämtland för att sitta på en rättegång mot mitt labila ex så är det så att min praktik egentligen börjar 1 november. Jag ska försöka ta mig dit någon dag och be om att få komma dit 3 november istället. Alltså till praktiken Men det känns inget bra alls.

Just nu så suger allt ganska hårt! Jag är inte mig själv. Jag hatar typ allt och känner ingen glädje i något nästan. Jag önskar att jag hade gjort andra val i mitt liv. Jag önskar att jag hade lyssnat på alla andra. Men så kan jag ju inte heller tänka. Nu är det som det är och jag har inget annat val än att få finna mig i det, även fast jag egentligen skulle vilja kliva ur mina skor och sätta någon annan stackare i dom. Bara för att själv få slippa.


Skolan går väl sissådär. Hade ni frågat mig för någon dag sen så hade jag sagt med gott humör att det går jättebra. Men som sagt, nu är det ju som det är. Och tyvärr så är det ju så att det går ut över skolan. Jag har egentligen så sjukt mycket att göra. Hur ska jag hinna?

Jag har jobbat några dagar den här veckan också, så fort vi inte behöver vara närvarande i skolan. Det har varit skönt att vara där och kunna koppla bort allt annat.
Men hallå, alltså i lördags när jag var på väg till jobbet så hände det konstiga saker alltså. Inte värsta händelserna men flera små. Det började med att några idioter står och skjuter rakerter halv 8 på morgonen, ett gäng småfåglar skrämmer skiten ur mig när de blir rädda när de ser mig och flyger iväg med en jävla fart. Själva grejen var ju att jag inte såg dom heller. Jag gick precis genom deras fågelkonferens så jag trodde alltså att de skulle anfalla mig. Sen så är det så att jag avskyr Vaksala kyrka. Alltså jag tycker det är läskigt att gå förbi där. Och självklart så är det fullt med idioter på hela parkeringen  Alltså jag trodde inte mina ögon! Hade det inte varit så att jag var tvungen att hinna med bussen till jobbet så hade jag vänt på klacken! Alltså det går inte att beskriva hur de såg ut. Men de var iallafall utklädda. Psykosmänniskor alltså!!  Och jag går mellan hela klungan och INGEN ser mig. Jag kom iallafall levande därifrån.

När jag stod och väntade på bussen så kom det en bil i full fart inkörandes på hållplatsen ca. en halvmeter från mina fossingar. Neeej, tänkte jag. Bara inte bussen bara kommer åka förbi om de står här. Det var 2 killar och en tjej. De frågade efter något ställe som jag aldrig hade hört talas om.
"Nej jag har ingen aning", blev mitt svar och kollade efter bussen.
"Vi ska fiska i...." Ja han sa någon sjö som jag har hört talas om, men vet inte vägen och hade inte tid heller.
Mitt svar blev alltså igen, "NEJ. Jag vet inte."
Då frågade han "Men hallå, kommer du inte härifrån eller?"
"Näää...." svarade jag och kollade fortfarande efter bussen.
Sen slänger han ur sig "Är du Lady gaga?"
Jag släpper då blicken från där bussen ska komma, kollar på honom och lyfter på ena ögonbrynet. Då börjar tjejen skratta och killen tryckte plattan i mattan.

Jaja, det finns folk till allt!!

Nä nu struntar jag i skrivandet och alla dåliga serier på tv:n kan slänga sig i väggen, för nu ska jag gå och tvätta bort mitt smink och sen ta täcket och mysa ner mig i sängen. För inte nog med att jag tycker att allt suger så har jag såååå sjukt ont i min lilla mage. Så nu ska jag tycka synd om mig själv.

Jag tycker att ni faktiskt ska ta och kommentera lite mer!!! Och skriv gärna eran blogg så kan jag också gå in och läsa!