Idag har jag inte gjort ett skit. Lite ångest faktiskt. Helst av allt så skulle jag vilja gå ut och njuta av solen, men jag ska faktiskt ta tag i att fortsätta med städningen, där jag slutade igår. Så att jag blir klar med det och kan spendera helgen ute i solen. Hoppas, hoppas, hoppas verkligen på soooool! Igår köpte jag massa fina blommor så jag måste ju ha städat, annars så är det ju inte så kul! Rosa liljor i badrummet, rosor på bardisken och några fina rosa blommor som hänger ute på balkongen.

Alltså jag har verkligen fått nog! Jag förstår inte varför jag överhuvudtaget lägger ner energi på vissa som ska föreställa mina vänner.
Vi ska hela tiden ses, men det blir aldrig av. Jag kan inte låta bli att bli besviken när jag vet att de åker in till stan titt som tätt, men aldrig hör av sig då. Bara när de inte är eller ska hit så "måste vi verkligen ses snart". Någon dag nästa vecka, sen blir det någon dag veckan efter det istället. And so on. Jag börjar faktiskt få nog av det. Och det som irriterar mig mest är att sådana människor vill att alla andra ska jaga dom och vilja träffa dom hela tiden.
Just nu känner jag att jag hade det så mycket bättre när jag bodde i Trollhättan och Östersund. Och då umgicks jag med människor som jag precis hade lärt känna. Men de som jag känt i massa år bara skiter i en. Tycker faktiskt det är fult gjort. Att man passar ibland.
Att jag hade det bättre i Trollhättan och Östersund gäller dock endast vännerna. Missförstå mig inte. Jag har ett underbart liv här och skulle inte vilja ändra på något bortsett från det.
De flesta här ska göra allt så invecklat, man ska planera vilken vecka, dag, tid man ska ses. Och helst av allt veta plats och vad man ska fördriva tiden med. Allt ska vara så planerat. Till skillnad från förut...
Jag säger inte att jag själv är perfekt. Men det är tråkigt att jämt få höra av sig.

Jag ska nog ta mig i kragen och åka till Gävle och träffa Yohana och Jeanette snart. Saker och ting är inte så komplicerade där. Alltså det är som det är och inget onödigt tjaffs eller krångel.  

På lördag är det sista april och jag har faktiskt ingen lust alls att springa runt på stan. Jag och mitt hjärta har då varit förlovade i ett år. Hallå, vart tar tiden vägen egentligen? Den dagen kommer jag aldrig i hela mitt liv glömma! Rosor, champange, fina ringen och en mycket nervös pojkvän. Åh, jag hade svårt att hålla tårarna borta. Men jag var tvungen att tänka på mitt smink. Haha! Men jag skulle ju faktiskt iväg och träffa Anna, som jag även saknar en hel del!
Jag och Micke var inte ens med varandra på kvällen, vi hade planer på eget håll.
Så denna valborg så vet jag faktiskt inte vad jag ska roa mig med. Jag vill ta det ganska lugnt, men ändå göra något. Alltså inte va på stan med massa ungar och poliser. Vad har ni för planer????

Det finns en till människa som jag faktiskt saknar en hel del. En som jag har känt i flera år. Som jag har glidit ifrån, närmare bestämt att vi har sagt upp bekantskapen med varandra. Men jag kan inte låta bli att sakna... Tror inte att hon läser min blogg längre, men vad gör man?


Nu jäklar ska det städas! Hoppas orken håller i sig!!

Ta hand om varandra och behandla andra så som du själv vill bli behandlad!