Men åååååååh va ni är underbara som har skrivit så fina kommentarer. Tack tack tack!!! Själv så är jag fruktansvärt less på att va tjock. Det börjar faktiskt bli väldigt jobbigt nu. Många tycker att det är så fint och mysigt att vara gravid, jag tillhör tyvärr inte den gruppen. Det kommer att vara mysigt när det är klart, men inte nu. Min kropp måste få en chock med denna snabba förändring. Missförstå mig inte. Jag är verkligen lycklig över att vänta barn och vill att tiden ska gå fort så att de är redo för världen. Jag tycker bara inte om att vara tjock eller att ha ont.

I torsdags va det dags för barnmorskan igen, magen växer verkligen fort nu. Så om man går efter "normalkurvan" som finns för de som väntar ett barn så är jag lika stor som en full graviditet. Men riktigt så stor tycker jag inte att jag är. Men vissa ser ju större ut än andra, även fast måttet är lika. Åh, jag vill verkligen inte bli större, men det är väl nu det börjar växa riktigt ordentligt så det är väl bara att acceptera. Ni tycker säkert att jag gnäller, men det gör faktiskt ont när det växer så fort. Magen spänner och resten av kroppen gör bara jävligt ont. Jaja, hjärtljuden lät bra på bebisarna och det är ju skönt. Men som vanligt så får barnmorskan mäta och lyssna utan att dra ut på tiden eftersom jag mår dåligt och det känns nästan som att jag ska svimma när jag ligger på rygg. Men det som ska göras blir ju gjort iallafall, så det är ju bra :)

Mina prover va de inte så imponerade över, så jag va tvungen att komma dit igår också, fick komma senare än vad som va tänkt eftersom jag inte kom upp ur sängen på morgonen. Men då va provsvaren mycket bättre, så ingen uppföljning behövs. Så skönt, jag trodde en stund att jag säkert hade fått diabetes.

Jag är fortfarande fruktansvärt rädd för att det ska bli något tokigt med barnen. Kommer vara det hela tiden, kan inte hjälpa det. Huvudsaken är att de är friska, mina små hjärtan där inne.

Jag synar fortfarande magen i spegeln flera gånger varje dag efter bristningar och gråter en skvätt när jag ser något som säkert kommer bli en bristning. Det är nog min största skräck när det gäller kroppen.
Gode gud, gör mig inte till ett vandrande dragspel!!! Att magen har vuxit så fort gör att jag verkligen saknar min kropp.

Men mina kära läsare, trots att jag är sjukt orolig för att något ska hända under graviditeten, att jag ska va en dålig mamma, att jag har ont och att mitt självförtroende har blivit sämre så är jag så otroligt glad över att få bära på dessa barn. Tänk hur många det är som egentligen inte kan få barn, de som har försökt i så många år. Och här får jag turen att jag väntar två små underbarn med mitt livs kärlek. Jag har förklarat mycket av det som jag tycker är jobbigt, men det här är så obeskrivligt så det går inte att sätta ord på. Att jag överhuvudtaget kommer bli mamma till två små är fortfarande helt ofattbart. När förstår man egentligen?

Jaja, vad har jag mer på hjärtat tro. Jo, ingen big deal för er kanske. Men jag fick en så underbart fin bukett med liljor av min älskling i veckan. Åh, som jag älskar liljor. Bara för att jag va värd det. De håller fortfarande på att slå ut och buketten blir verkligen hur stor och fin som helst! Jag blir glad varje gång jag ser på dom. Tänk att en så, egentligen liten sak, kan göra så mycket för någon. Jag värderar verkligen små tankar högt. Jag tycker inte att man ska vara för girig och bara ha, ha och ha. Jag kan nog vara väldigt krävande och ibland, alltså inte när det gäller att jag ska ha saker, absolut inte! Men jag är verkligen tacksam. Tänk bara en så liten sak som att någon handlar ditt favoritgodis på affären eller hyr en film som den vet att du vill se. En sådan sak gör mig verkligen glad. För att veta att någon tänker på mig och vill göra mig glad gör mig lycklig! Så usch för de som inte blir glada för små och fina tankar, eller hur?!! 

Appropå film, om ni inte har sett "Hur många lingon finns det i världen" så måste ni verkligen göra det! Jag hade verkligen velat se den länge och när den kom ut på dvd så hyrde Micke med sig den hem. Alltså det är den bästa filmen som jag har sett på länge tror jag.

Usch, vet ni, jag har börjat drömma så jäkla mycket mardrömmar. Alltså riktigt jobbiga drömmar och när jag vaknar så har jag fortfarande den paniken som jag hade i drömmen. Och den paniken sitter kvar nästan hela dagen. Jag drömmer väldigt ofta att Micke är otrogen mot mig eller sviker mig på annat sätt, om Nikita och att jag blir jagad av mitt inte så stabila ex. Drömmarna om otrohet och svek ger mig typ panik. De om lilla Nikita gör mig så ledsen, jag saknar henne varje dag och skulle göra mycket för att hon fanns här. Sen dom där om mitt idiotex får mig att känna en jävla massa hat!!! Jag tror dessa drömmar har kommit tillbaka bara för att jag har pratat med tingsrätten några vändor. Jag hoppas verkligen att han för en gångs skull kan vara man nog och stå för det han har gjort. Jag vill så gärna lägga det där bakom mig helt och kunna leva mitt liv utan att veta att någon dag så kommer det dras upp. Det har redan gått två år, tänk er, två år!!! Gud va tiden går fort alltså! Men det krävs nog mer än två år för att jag ska kunna lägga allt bakom mig helt och bli den vanliga jag. Jag jobbar på det och det är väl huvudsaken, eller?
Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt att vissa människor skyddar personer som har gjort fel. Att de låtsas som att de inte vet vart han är. Att de vänder mig ryggen och står upp för någon som kan behandla andra människor så illa. Jag tänker inte lägga ner så mycket energi på att hitta orden för er, men ni är för mig ingenting värda!

Nä nu har jag bara skrivit ner massa strunt tror jag. Men det var det som kom upp i huvudet. Mycket tankar i Gabriellas huvud ska ni veta.


Nu ska jag nog gå och mysa ner mig i sängen och titta på en film. Och så ska jag invänta älsklingen som säkert kommer stappla in här som Bambi inatt.

Imorgon är det ju söndag, veckans mysdag!

Hoppas ni har en bra lördagskväll alla mina vänner och ovänner!