Usch alltså jag vet att jag har varit sämst på att blogga. Men det har faktiskt varit med flit.
Fy bubblan va jag hatar pollen alltså, jag ser ut som en jävla knarkare! Inte riktigt så illa kanske, men det känns nästan så.
På fredag ska vi på ultraljud igen, jag är så nervös så att jag kräks. Det blir bara värre för varje dag som går.

Eftersom att det är så vanligt med att den ena tvillingen tillbakabildas så försöker jag få mig själv att vara beredd på att det kanske är så. Det går inte så bra. Hur förbereder man sig på att den ena eller kanske båda inte mår bra, när jag för fem veckor sedan såg båda två och att allt var normalt. Men som sagt, vad som helst kan ju ha hänt eller hända.
Jag känner mig inte så gravid längre, tror jag...
Usch, hemska tankar. Men det är ju som sagt risk att väldigt tokiga saker kan ha hänt.
Jag läste om en tjej som hade varit på ultraljud i vecka 18 och att allt såg bra ut. Nästa gång hade fostret börjat tillbakabildas och var mindre än vad det var tidigare. Förstår ni hur konstig kroppen är? Mycket märkligt...
Jag googlar saker dagligen, jag vill veta hur tokigt det kan bli. Alla säger att det kommer gå bra, lätt för andra och säga. De har ju ingen aning om hur vanligt det är att det blir knas. Och sen så säger de väl det för att lugna kanske, vad vet jag...
Dagarna innan besöket är en pina för mig rent ut sagt. Jag vill somna och att någon väcker mig på fredag efter lunch.

I söndags var det morsdag och jag fick världens godaste chokladask av mitt hjärta. Hur gulligt var inte det?
Ni måste hålla tummarna för att allt går bra på fredag, please...

Jag kanske verkar lite negativ och det är inte meningen, men det här är fan inte kul alltså!