Åh jag kom på en sak..
Det här med namn är inte det lättaste när man väntar barn. Och det blir inte lättare när det är två små liv som ska ha namn och när man inte har någon aning om det är pojknamn eller flicknamn som man ska fundera ut, eller kanske ett av varje.

Jag har tänkt på det och helt ärligt så tänker jag skita fullständigt i om jag ger mitt barn ett namn som någon annans barn har. Självklart så kommer det att finnas en hel del barn med samma namn. Men om det är ett namn som vi vill ha så tänker jag inte strunta i det för att undvika bråk eller skitsnack. Detta med vissa undantag och självklart så kommer jag inte ge mitt barn ett namn som någon av mina vänners barn har. Sen kan man ju diskutera vilka som egentligen är mina vänner. Men de jag menar är de som jag har kontakt med och brukar träffa.
Jag vet nämligen en del som har blivit arga och sagt upp bekantskapen med de som har gett sina barn samma namn. Men vad är det att säga upp om man inte pratar mer än någon enstaka gång per år?

Tycker ni att jag är egoistisk? Hur mycket ska man egentligen bry sig om vad andras barn heter?
Kommentera gärna, men jag hoppas ni förstår vad jag menar, annars får jag förklara mig bättre sen.

Ja, välkommen till min onsdag!

Jag börjar inse att jag inte orkar göra lika mycket som förut.
Sist jag va till barnmorskan så fick jag låna en bok om att vänta tvillingar. I vecka 32 står det: "Det kan kännas riktigt tungt att gå och stå nu. Planera inte för många aktiviteter varje dag. En sak i taget"
Alla graviditeter är olika, men man kan inte alls jämföra en enlinggraviditet med en tvillinggraviditet. Visserligen så har jag inga barn sen innan, men det blir tungt tidigt i graviditeten. Så jag får faktiskt gnälla lite :)

Just nu halvligger jag i soffan och någon i min mage trycker halvt sönder mina revben på höger sida. Men vad gör det om hundra år..? Jag gör något försök att trycka tillbaka, men utan resultat. Är det kanske ett tecken på att jag borde gå upp och göra mat?

Idag hoppade jag upp på min cykel och trampade iväg till banken. Jag var tvungen att fixa en kod till min e-leg. Men jag fick en ny dosa och sladd istället, så det va ju snällt. Har ju dosan, men sladden flyttade jag ifrån så den är kvar i Östersund, som mycket annat som jag aldrig mer kommer få se. Några av sakerna skulle jag få pengar för, men tror jag kommer få se dom lika lite som sladden.
Jag nöjer mig med att veta att jag är så mycket bättre.
Man väljer själv vilka man beblandar sig med, men tyvärr så kan man inte alltid välja hur man ska bli behandlad.

Skit samma.. Efter banken så skulle jag till affären, självklart så kom det världens jävla regn. Jaja, jag försökte vara lika glad för det och tog mig till affären. Fast jag ska vara ärlig, jag va tvungen att fråga en tant om vägen för jag hade verkligen virrat bort mig. Mitt lokalsinne är inte på topp som ni kanske förstår.
Som vanligt så handlar jag för mycket och det va inte det lättaste att få hem. Men men, jag hade inte bråttom så det gick ju prima ballerina! Här stressas inte i onödan, det är bara idiotiskt!
Jag fick även ha på mig mina solglasögon för det va så mycket småflugor. Såg säkert ut som stans största pundare, men hellre det än flugor i ögonen.

Alltså en sak som jag undrade när jag va på väg tilll affären. Hur kommer det sig att invandrare, svenskar med invandrarföräldrar, ja ni hajjar.. Varför är det alltid dom som tutar som idioter och hänger ut genom bilrutan och skriker...? Jag fattar inte det där. Och för att det inte ska bli något bloggbråk nu så måste jag väl tillägga att det inte va något illa menat. Men det är ju så det ligger till.. Bara sanningen kära läsare! Eller tycker ni att det är vanligt att "blonda och blåögda svenskar" brukar göra så?

Nä nu måste jag ta och börja med maten. Älsklingen har som vanligt inte kommit hem än. Men jag kan inte äta för sent, för då kommer halsbrännan när jag går och lägger mig. Och det mina kära vänner och ovänner är ingen hit!
Först ska jag köra igång en till vända i tvättmaskinen.

Klockan är snart 15 och jag har inte gått upp ur sängen än. Eller jo, jag gick upp och hämtade tacopaj och cola och gick sen raka vägen till sängen igen.
Att jag egentligen skulle behöva och vill städa undan stressar mig en aning.

Helgen var lugn för min del, skönt skönt!! Halva söndagen spenderades på Gränby med min fina mamma. Gud så jäkla stort det har blivit. Smarta jag skickade sms till Micke och skrev att det var sjukt mycket folk där. En timme senare frågade jag om han inte ville komma dit. Dum dum, vad hade jag väntat mig? Jag hade ju precis skrivit att det va mycket folk, dumt gjort av mig :) Sen så mådde han ju typ som en påkörd bambi tror jag.

Igår var jag till skolan. Brukar i vanliga fall cykla dit, det är en ganska bra bit för att gå. Men hur som helst så gick jag dit igår. Anledningen till den galenskapen var att jag skulle gå till IKEA efter skolan och skulle inte få med mig den hem. Så efter skolan så gick jag först förbi Jysk, sen bort till Rusta och mötte min älskling vid IKEA efter det. Jag vet inte hur långt det är, men en bra jävla bit! Det va rätt lugnt ändå. Men efter att ha gått på IKEA i någon timme så kunde jag knappt gå sen. Det kändes som att jag hade blivit påkörd. Hela kroppen gjorde ont. Jag kände mig verkligen mer död än levande när jag sen gick på Coop för att handla.

Hur som helst, det gör jag aldrig om! Kanske går dit, men inte i samband med att gå i affärer så länge.
Vi fick iallafall med oss en hel del saker hem. Plädar som ska ligga och värma bebisarna i vrålåket, spjälsängar och ALLT som hör till det! Och lite till... :)
Det blir verkligen en hel del saker när man väntar två.
Men nu har vi nog det mesta, eller man kommer väl på saker som kanske skulle behövas sen när bebisarna är här. Men man kan ju inte köpa tusen saker för att det kanske kommer behövas. Det är idiotiskt tycker jag!
Sängarna är redan uppskruvade och dom är så fina, helt underbara!!

Visst, det är två månader kvar, men jag vill ha det mesta klart så att jag kan sluta tänka på det. Sen så fick vi ju möblera om och så. Men de får inte komma nu! Det är väl vanligast att tvillingar kommer i vecka 36-37. Och jag är i vecka 31 nu. Så då vill jag ha allt klart, ifall att.

Jag måste bara skriva att jag har världens bästa pojkvän! Han är så himla förstående och hjälper mig med så mycket. Igår låg han och masserade mig länge för att jag hade så ont, det är verkligen så uppskattat från min sida. Men samtidigt så får jag lite dåligt samvete när jag vet att hans klocka ringer fem timmar senare och att han ska jobba över. Han är verkligen mitt livs kärlek och jag är så lycklig över att jag får bli mamma till hans barn!


Nu måste jag verkligen gå upp! Pallar inte ligga här mer.. 

Men åååååååh va ni är underbara som har skrivit så fina kommentarer. Tack tack tack!!! Själv så är jag fruktansvärt less på att va tjock. Det börjar faktiskt bli väldigt jobbigt nu. Många tycker att det är så fint och mysigt att vara gravid, jag tillhör tyvärr inte den gruppen. Det kommer att vara mysigt när det är klart, men inte nu. Min kropp måste få en chock med denna snabba förändring. Missförstå mig inte. Jag är verkligen lycklig över att vänta barn och vill att tiden ska gå fort så att de är redo för världen. Jag tycker bara inte om att vara tjock eller att ha ont.

I torsdags va det dags för barnmorskan igen, magen växer verkligen fort nu. Så om man går efter "normalkurvan" som finns för de som väntar ett barn så är jag lika stor som en full graviditet. Men riktigt så stor tycker jag inte att jag är. Men vissa ser ju större ut än andra, även fast måttet är lika. Åh, jag vill verkligen inte bli större, men det är väl nu det börjar växa riktigt ordentligt så det är väl bara att acceptera. Ni tycker säkert att jag gnäller, men det gör faktiskt ont när det växer så fort. Magen spänner och resten av kroppen gör bara jävligt ont. Jaja, hjärtljuden lät bra på bebisarna och det är ju skönt. Men som vanligt så får barnmorskan mäta och lyssna utan att dra ut på tiden eftersom jag mår dåligt och det känns nästan som att jag ska svimma när jag ligger på rygg. Men det som ska göras blir ju gjort iallafall, så det är ju bra :)

Mina prover va de inte så imponerade över, så jag va tvungen att komma dit igår också, fick komma senare än vad som va tänkt eftersom jag inte kom upp ur sängen på morgonen. Men då va provsvaren mycket bättre, så ingen uppföljning behövs. Så skönt, jag trodde en stund att jag säkert hade fått diabetes.

Jag är fortfarande fruktansvärt rädd för att det ska bli något tokigt med barnen. Kommer vara det hela tiden, kan inte hjälpa det. Huvudsaken är att de är friska, mina små hjärtan där inne.

Jag synar fortfarande magen i spegeln flera gånger varje dag efter bristningar och gråter en skvätt när jag ser något som säkert kommer bli en bristning. Det är nog min största skräck när det gäller kroppen.
Gode gud, gör mig inte till ett vandrande dragspel!!! Att magen har vuxit så fort gör att jag verkligen saknar min kropp.

Men mina kära läsare, trots att jag är sjukt orolig för att något ska hända under graviditeten, att jag ska va en dålig mamma, att jag har ont och att mitt självförtroende har blivit sämre så är jag så otroligt glad över att få bära på dessa barn. Tänk hur många det är som egentligen inte kan få barn, de som har försökt i så många år. Och här får jag turen att jag väntar två små underbarn med mitt livs kärlek. Jag har förklarat mycket av det som jag tycker är jobbigt, men det här är så obeskrivligt så det går inte att sätta ord på. Att jag överhuvudtaget kommer bli mamma till två små är fortfarande helt ofattbart. När förstår man egentligen?

Jaja, vad har jag mer på hjärtat tro. Jo, ingen big deal för er kanske. Men jag fick en så underbart fin bukett med liljor av min älskling i veckan. Åh, som jag älskar liljor. Bara för att jag va värd det. De håller fortfarande på att slå ut och buketten blir verkligen hur stor och fin som helst! Jag blir glad varje gång jag ser på dom. Tänk att en så, egentligen liten sak, kan göra så mycket för någon. Jag värderar verkligen små tankar högt. Jag tycker inte att man ska vara för girig och bara ha, ha och ha. Jag kan nog vara väldigt krävande och ibland, alltså inte när det gäller att jag ska ha saker, absolut inte! Men jag är verkligen tacksam. Tänk bara en så liten sak som att någon handlar ditt favoritgodis på affären eller hyr en film som den vet att du vill se. En sådan sak gör mig verkligen glad. För att veta att någon tänker på mig och vill göra mig glad gör mig lycklig! Så usch för de som inte blir glada för små och fina tankar, eller hur?!! 

Appropå film, om ni inte har sett "Hur många lingon finns det i världen" så måste ni verkligen göra det! Jag hade verkligen velat se den länge och när den kom ut på dvd så hyrde Micke med sig den hem. Alltså det är den bästa filmen som jag har sett på länge tror jag.

Usch, vet ni, jag har börjat drömma så jäkla mycket mardrömmar. Alltså riktigt jobbiga drömmar och när jag vaknar så har jag fortfarande den paniken som jag hade i drömmen. Och den paniken sitter kvar nästan hela dagen. Jag drömmer väldigt ofta att Micke är otrogen mot mig eller sviker mig på annat sätt, om Nikita och att jag blir jagad av mitt inte så stabila ex. Drömmarna om otrohet och svek ger mig typ panik. De om lilla Nikita gör mig så ledsen, jag saknar henne varje dag och skulle göra mycket för att hon fanns här. Sen dom där om mitt idiotex får mig att känna en jävla massa hat!!! Jag tror dessa drömmar har kommit tillbaka bara för att jag har pratat med tingsrätten några vändor. Jag hoppas verkligen att han för en gångs skull kan vara man nog och stå för det han har gjort. Jag vill så gärna lägga det där bakom mig helt och kunna leva mitt liv utan att veta att någon dag så kommer det dras upp. Det har redan gått två år, tänk er, två år!!! Gud va tiden går fort alltså! Men det krävs nog mer än två år för att jag ska kunna lägga allt bakom mig helt och bli den vanliga jag. Jag jobbar på det och det är väl huvudsaken, eller?
Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt att vissa människor skyddar personer som har gjort fel. Att de låtsas som att de inte vet vart han är. Att de vänder mig ryggen och står upp för någon som kan behandla andra människor så illa. Jag tänker inte lägga ner så mycket energi på att hitta orden för er, men ni är för mig ingenting värda!

Nä nu har jag bara skrivit ner massa strunt tror jag. Men det var det som kom upp i huvudet. Mycket tankar i Gabriellas huvud ska ni veta.


Nu ska jag nog gå och mysa ner mig i sängen och titta på en film. Och så ska jag invänta älsklingen som säkert kommer stappla in här som Bambi inatt.

Imorgon är det ju söndag, veckans mysdag!

Hoppas ni har en bra lördagskväll alla mina vänner och ovänner!

Åh va ni är söta som går in och kollar om jag har skrivit. Nu börjar jag få dåligt samvete för att jag inte har bloggat. Jag går in och läser andras bloggar, men uppdaterar inte själv. Så kan det ju bara inte va! Jag tycker bloggar är hur bra som helst. Man får följa med i gamla vänners liv, även fast man bor långt ifrån varandra.

Åh va jag saknar er!! Behöver nog inte skriva några namn, ni vet precis att jag menar er!
Ibland funderar jag på vart jag egentligen hör hemma. Mitt hjärta slits lite åt olika håll i landet. Kan vara fruktansvärt jobbigt ibland.

Eftersom jag inte har skrivit på väldigt länge så är det säkert massor som har hänt. Inga stora saker vad jag kan komma på. Det är både tråkigt och skönt.

Graviditeten har än så länge gått bra. Jag har varit så orolig för allt som heter missfall och tillbakabildning. Min rygg är typ paj, men vad gör det om hundra år?
Jag har en muskel som är svullen och ligger i kläm på vänster sida. Finns inget man kan göra åt det, bara lindra med massage, och jag har världens bästa pojkvän som masserar så ofta jag behöver och lite till. Järnbristen är som vanligt, illamåendet kommer och går, huvudvärk, trött som fan, yr titt som tätt. Men men, det är inget att haka upp sig på. Det är ju inget som är direkt skadligt precis. Är väldigt glad över att jag inte har högt blodtryck eller liknande. Huvudsaken är att bebisarna mår bra. Och de gör de!!
Jag är i vecka 29, bilderna är tagna för 8 dagar sen. Jag hade inte tålamod att stå tills jag fick en bra bild. Så ni får nöja er med dessa så länge. Egentligen så är jag inte så mycket för att lägga upp bilder på magen. Men bloggen går väl an, men facebook säger jag pass till.

Livet rullar på som vanligt. Jag läser fortfarande matte B, men tror inte att jag kommer hinna klart innan jag tar ledigt. Det går väldigt segt!! 
Husletandet ligger på is, orkar inte lägga ner så mycket energi på det. Tittar lite då och då.


Jag får uppdatera snart igen, det blir så mycket och rörigt om jag ska skriva om allt som rör sig i mitt huvud. Vill inte bara skriva om att jag är på tjocken. Men det är det ni har varit mest nyfikna på, så nu har ni fått veta lite. Ni får gärna kommentera, vänner som okända. Och länka gärna till era bloggar!!

Nu ska jag mysa ner mig i sängen och kolla på tv. Vi målade och tepetserade om i sovrummet för någon vecka sen. Äntligen, Jag älskar det!!!

Ha en fortsatt bra fredagskväll fina ni!!

Fan alltså! Mitt humör är verkligen inte på topp just nu!
Jag har typ gått och blivit deppig...

Jag har inte skrivit något angående fyrishov. Jag var där och skulle lära mig bokningssystemet och det. Tyckte också att hon som lärde ut va helt sämst på det! Hon skulle lära mig allt på en dag, istället för att försöka dela upp det på de två dagarna som vi hade.
Efter jag hade varit där så skulle jag gå och skriva på anställningspapper. Det var sagt att det skulle vara säsongsanställning, ca 75%, men att man lätt kunde byta till sig så man fick jobba mer om man ville det. Men när jag ska skriva på papprerna så är det bara "vid behov". Fruktansvärt dåligt tycker jag!

Nu med facit i hand så skulle nog inte min rygg palla, för den dagen som jag var där så fick jag så fruktansvärt ont i ryggen och det blev bara värre in på kvällen. Det blir så när jag står länge, pain verkligen!!
Får hoppas på att jag kan jobba något pass i Östhammar i sommar kanske. Under tiden så läser jag matte B, jag vill verkligen inte bara sitta och inte göra något. För jag vill inte bli sjukskriven!! Vi får se hur det blir i sommar, jag har försökt få tag på chefen i Östhammar, men när jag ringer så står det ogiltigt nummer, även fast det är det rätta! "Förhoppningsvis" så är magen stor då så att det inte går. Alltså jag trivs verkligen där, men självklart så vill jag ju mer att magen ska växa som den ska och att allt är bra.
Jaja...

Ja så var det ju det där med magen igen.. Usch jag känner på mig att det verkligen är något som inte står rätt till. Tycker min mage har blivit mindre också, eller jag kanske bara får för mig. Jag har väldigt svårt att tänka på något annat än det. Dels därför känner jag mig lite deppig. Micke jobbar mycket. Han åker strax efter 5 och har kommit hem vid kl. 21 flera kvällar nu. Tycker synd om honom att han måste jobba så länge och sen behöva stå ut med mitt humör. Men det är väl så det är att leva tillsammans med någon. Och vi är ju faktiskt två om det här.

När jag går upp på morgonen så vill jag bara att det ska bli kväll så att det är en dag mindre till undersökningen...
Jag hatar den här känslan!!!!!!

Jag hoppas iallafall att det är bra med er!

Usch alltså jag vet att jag har varit sämst på att blogga. Men det har faktiskt varit med flit.
Fy bubblan va jag hatar pollen alltså, jag ser ut som en jävla knarkare! Inte riktigt så illa kanske, men det känns nästan så.
På fredag ska vi på ultraljud igen, jag är så nervös så att jag kräks. Det blir bara värre för varje dag som går.

Eftersom att det är så vanligt med att den ena tvillingen tillbakabildas så försöker jag få mig själv att vara beredd på att det kanske är så. Det går inte så bra. Hur förbereder man sig på att den ena eller kanske båda inte mår bra, när jag för fem veckor sedan såg båda två och att allt var normalt. Men som sagt, vad som helst kan ju ha hänt eller hända.
Jag känner mig inte så gravid längre, tror jag...
Usch, hemska tankar. Men det är ju som sagt risk att väldigt tokiga saker kan ha hänt.
Jag läste om en tjej som hade varit på ultraljud i vecka 18 och att allt såg bra ut. Nästa gång hade fostret börjat tillbakabildas och var mindre än vad det var tidigare. Förstår ni hur konstig kroppen är? Mycket märkligt...
Jag googlar saker dagligen, jag vill veta hur tokigt det kan bli. Alla säger att det kommer gå bra, lätt för andra och säga. De har ju ingen aning om hur vanligt det är att det blir knas. Och sen så säger de väl det för att lugna kanske, vad vet jag...
Dagarna innan besöket är en pina för mig rent ut sagt. Jag vill somna och att någon väcker mig på fredag efter lunch.

I söndags var det morsdag och jag fick världens godaste chokladask av mitt hjärta. Hur gulligt var inte det?
Ni måste hålla tummarna för att allt går bra på fredag, please...

Jag kanske verkar lite negativ och det är inte meningen, men det här är fan inte kul alltså!

Micke är iväg och fiskar och jag har myst ner mig i soffan under favoritfilten som vi fick av Fredrik och Jenny i julklapp. Med mig har jag Hänt bild. Skvaller, skvaller, skvaller.

På två sidor så var det "Modets big no no´s" Jag följer abslout inget mode, klär mig efter det som jag trivs i och tycker är fint, det som passar mig. De som känner mig vet att jag verkligen tycker och tänker mycket. Och det som jag tycker ändrar jag inte efter vad andra tycker.

Hur som helst så var det några saker som stämde in exakt på vad jag tycker.
Överdrivna tatueringar "Hur rätt ett plagg än känns idag-lika fel lär det kännas om tio år. Detsamma gäller tatueringar. Därför är det bäst att inte gadda hela foten eller armen, dessutom ser det lite skitigt ut."
Man gör vad man vill med sin kropp, men jag personligen tycker inte att det är snyggt alls när en tjej har flera stora tatueringar. Så enkelt är det. Tycker det är viktigt att se helheten och inte var tatuering för sig. Killar däremot kan ha gaddningar tycker jag. De kan ju ha massa ärr och vara galet snygga! Jag tycker bara inte att det är så kvinnligt. Jag har en tatuering, vill göra mer, men små! Och absolut inga döskallar eller liknande.

Klä sig efter figuren Det går kanske inte att undgå att jag tycker att det är fint att vara smalt. Huvudsaken det är hälsosamt. Alla har olika kroppsbyggnader, men när överviktiga människor klär sig i "korvskinn" så tycker jag själv att det är tragiskt och rent ut sagt äckligt nästan. Det många inte verkar bry sig om är att om de lägger på sig några kilon så ska de ändå trycka på sig sina kläder som de kunde ha några kilo innan. Innan jag blev gravid så visade vågen 46-47 kg och det är en hälsosam vikt för mig. Jag är nog nöjd med det även om jag skulle vilja träna och få en snyggare kropp. Och börja äta lite bättre. Blir lite för onyttigt ibland. Vad som egentligen visas på vågen spelar ju inte så stor roll... 
När jag flyttade från Östersund så gick jag upp flera kilon på bara en månad. Men det var behövligt. I slutet av Thailandsvistelsen så var jag mager som en fågelunge. Som sagt, huvudsaken det är hälsosamt så spelar det väl ingen roll om man väger 45 eller 55?

Leggins under shorts "Många älskar att ha leggins under shorts och kjolar, men det ser ju så ofräscht ut. Bara ben är mycket snyggare" Det tänkte jag när jag bodde i Östersund. Många gick med leggins på sig. Vad hände med snygga och bruna ben till ett par jeansshorts?


Jag vill inte hänga ut någon på min blogg, för jag vet inte om hon tar illa upp om jag nämner hennes namn i denna situation. Så jag väljer att visa henne respekt och låter bli. Vi har aldrig umgåts, vi är väl mer bekanta kanske. Eller strunt samma.. Jag tycker iallafall att hon är en genomgo människa!
Hur som helst så tycker jag att det är rent förjävligt att vissa idioter av det andra könet kan få behandla tjejer hur som helst och sen få gå fria. Det är ju för fan sjukt! Jag tänker på dig!!

Jag ska inte skriva att man känner si och så... Jag kan bara utgå från mig själv och därför tar jag upp detta nu. Killar har i slutändan övertag över tjejer, så är det, tycker jag. Att det finns killar som är sådana grisar och utnyttjar en sådan situation för att visa sin makt, eller vad det nu kan vara för jävla anledning.
DET FÅR MIG ATT VILJA KRÄKAS!!
Jag förstår inte hur man kan utnyttja någon sexuellt, misshandla, eller trycka ner psykiskt. För mig är det obegripligt. Och även om tiden går så försvinner faktiskt inte dessa sår. Så enkelt är det. Det kan bli tvärtom, att när man kommer tillbaka till verkligheten och försöker bearbeta händelserna så inser man hur illa det tog. Jag kämpar fortfarande med att bli mitt riktiga jag. Den som jag egentligen är, den glada och positiva tjejen. Inte den som ett svin formade mig till att bli. Vägen är lång, men jag är på väg!
Jag är så otroligt tacksam att jag har Micke, han är så förstående och det betyder oerhört mycket! Mitt livs kärlek!


Det var inte meningen att det skulle bli så långt inlägg, men jag har så fruktansvärt mycket tankar som snurrar i skallen!

Nu är det dags för nagelfix. Jag har också två naglar som börjar ge upp. Så jag måste rädda dom innan de går av och måla fina!

Nu kom jag på vad jag missade att skriva.
Weronica är en tjej som är väldigt duktig på att sy barnkläder. Jag är iallafall helt såld, tror nog att jag ska beställa one piece till våra små änglar sen när det är dags.

Gå in och titta vettja. Kul att köpa lite unika kläder till sina barn.

www.smapip.se

Oj, här va det bloggtorka som heter duga! Varning, detta inlägg är säkert snurrigt och väldigt långt!

I söndags var det en viktig och speciell dag, min älskling fyllde nämligen år. Mickes föräldrar kom förbi på fika och när de åkte så kom hans syster och sambo med barn och bytte av :)
Det var riktigt kul att alla kom förbi. Jag tror jag har sagt det till Micke ett antal gånger, tjatig som jag är! :)
Jag hade handlat fika på coop. Jag hade verkligen ingen ork att ställa mig att baka. Och andra sidan så är jag nog inte så duktig på att baka. Jag tycker inte att det är kul alls, kanske också för att vi inte äter sånt så ofta. Matlagning är en annan sak, det älskar jag! Eller älskar var väl lite att ta i, men jag tycker det är kul och man kan göra lite som man vill, testa sig fram och man kan alltid på något sätt ändra smakerna snabbt. I bakning så är det ju faktiskt kört. Jag tycker inte om recept!

Mitt illamående börjar ge sig och det är jag så jävla glad över. Visserligen så kommer det lite då och då, men inte alls som förut när jag kräktes flera gånger varje dag. I hate it!

Men som jag har skrivit tidigare så är det ryggen som krånglar. Jag var i tvättstugan i förrgår och tvättade en hel del tvätt. Och det fick jag verkligen ångra, för ryggen sa verkligen ifrån!! Vi har tvättmaskin hemma, men det är ju det att man ska hänga det någonstans också. Jag tycker inte om att ha kläder hängandes i lägenheten. Har det just nu, då det var lite kläder som jag inte ville tvätta i tvättstugan. Men för att få bort allt fort så kan jag gärna spendera någon timme där. Tycker det varken är så tråkigt eller jobbigt. Ja, bortsett från ryggen då.
Tog en paus också, pappa kom och hämtade upp mig så vi åkte iväg och åt lite mat. Lite bortskämd måste man få bli ibland.

Ja just ja, igår köpte Micke bil. Han sålde sin förra och ja som sagt, köpte ny igår. Det är lite saker som måste fixas, men jag tyckte den va fin. En mörkblå BMW (såklart) med beige skinnklädsel. En kombi såklart, men ja, det blir nog trångt med en barnvagn. Men äsch, det går på något sätt.

Appropå barnvagn, fan alltså, alla syskon/tvillingvagnar kan man ju nästan kasta i sjön. Det finns sjukt många fina när det är för en. Men när man väntar två så är det väldigt begränsat!
Jag hade hitttat en som jag verkligen ville ha. Jag hade bestämt mig för den. Skönt att hitta någon så man slipper tänka på det. Sen när Micke började prata om bil så gick jag in på hemsidan för att se hur bred den var. 90 cm!! Men hallå, hajjar ni 90 cm!! Det är ju helt sjukt! Jag menar våran lägenhetsdörr är ungefär 75. Med den festa barnvagnen så hade jag inte ens kommit in genom porten. Åh, så störande!!

Så igår så ägnade jag hela dagen till att leta efterbarnvagn på nätet. Jag tror jag har hittat en som jag vill ha. Typiskt att den ska finnas i Huddinge, men jag känner inte för att dra runt på en klump till barnvagn. Den här hade "stockholmsmått" Tror det var 74. Alltså så att man kommer in överallt.
Den hade svängbara framhjul också, vilket jag verkligen vill ha. Känns jobbigt att behöva lyfta vagnen. Det är ju faktiskt två stycken där i. Dom går och låsa också om man önskar det. Sen ett stort plus och ett måste var att man kan vända liggdelarna och sittdelarna framåt och bakåt.
Jag har mer än hälften kvar av graviditeten, men jag vill verkligen inte vara ute i sista sekund så att man måste köpa nästan vilken som helst för att man måste ha en.
Ointressant för er, men ett väldigt stort problem för mig.
En sak till, jag förstår faktiskt inte att man kan tycka att det är vackert att vara gravid. Alltså andra kan vara fina, de som har en söt liten kula. Vissa ser ju ut som elefanter och jag är helt ärligt rädd för att jag ska bli en av elefantgänget. Jag visste att min mage skulle bli större, jag är inte dum i huvudet, men att den skulle växa så här fort trodde jag fan inte. Håll tummarna för mig att jag inte blir stor som ett hus.
Jag har redan sagt att så fort de har kommit till världen och jag orkar så ska barnen få vara hemma med pappa så jag kan träna. Kalla mig ytlig och ni vill, men jag kommer nog bli riktigt deppig och min kropp blir förstörd.
Självklart så kommer jag få två fina och förhoppningsvis helt friska barn. Det är huvudsaken!! 
Man ser man ju vissa som verkligen skiter i kroppen efter att de har fått barn. Jag förstår helt ärligt inte hur man tänker då.
Man behöver inte säcka ihop för att man är gravid eller har fått barn. Tycker det är tragiskt. Men självklart så är det upp till var och en. Men jag kommer göra allt för att få min kropp så bra som möjligt, och så fort som möjligt. Inte vänta ett år eller två innan man tar tag i det.

Jag skrev förut om att jag saknade en vän, jag skickade sms till henne och fick ett bra svar tillbaka. Livet är för kort för att bråka. Jag saknar verkligen vissa människor så otroligt mycket. Tråkigt nog så bor några av dem så långt bort. Vissa människor har gjort sånt intryck på mig så jag alltid kommer sakna dem. 
Det blir ju så att man aldrig ses, det känns verkligen i hjärtat. Men den dagen jag gifter mig så ska jag tvinga hit dom allihop!!!

En sak till som verkligen kändes i hjärtat igår var när en liten, liten söt fågel störtade rakt in i fönstret. Ååååh, först vågade jag inte gå och kolla. Men jag kunde inte med att ignorera det. Jag är nämligen en jäkla djurvän!
Den låg iallafall nedanför fönstret, den skakade. Sen öppnade den ögonen så jag tog på mig plasthandskar och la den på en liten handduk med bröd. Sen var den borta.
Jag gjorde så en gång hemma hos min pappa. Nikita hade tagit en liten mus och hon hade den i munnen, hon hade alltså inte bitit den. Först va det ett jävla liv i köket, sen när jag kom in så låg hon under köksbordet helt stilla. Jag la den lilla i en kastrull med en bit ost och ställde ute. Men den dog. Pappa måste trott att jag var helt dum i huvudet när det stod en kastrull på altanen med en liten ostbit och en död råtta i.
Det va ju värt ett försök...

Nu kallar duschen och jag ska dränka min mage i olja :)

Ha det bra alla smala och alla tjockisar!

Jag förstår inte hur man ska stå ut att gå så här i nio månader.

Idag ringde min barnmorska mig efter att ha läst ett mail som jag skickade igår.
Hon sa att det är ganska vanligt med att man får ont och eftersom att jag bär på två så gör det ont.
Jag fick tipset om att inte stå för länge och inte sitta i samma ställning för länge.
Var förbi sjukgymnasten och fick lite tips. Men jag antar att det bara är att gilla läget. Hur man nu gör det...

Alltså jag har verkligen blivit fet! Alltså inte fet så utan min mage syns verkligen. Jag kollade mig i spegeln igår och sa det till Micke, han häll faktiskt med. På bara någon vecka så ser man skillnad.
Visst är det väl skönt att inte bara se ut som en vanlig tjockis, men om det går så här fort så vågar jag inte ens tänka på hur det kommer bli framöver. Nu önskar jag att jag hade breda höfter och va bredare innan jag blev gravid. För jag antar att det inte pressar på lika mycket då. Nej men allvarligt, självklart vill jag inte ha en fet röv, jag är ändå ganska nöjd med min kropp. Gud va jag gnäller, snackars er!

Jag är fortfarande orolig för Vanishing Twin Syndrome. Tror att jag alltid kommer oroa mig för det. Det innebär att det bara är ena tvillingen som klarar sig. Att den andra typ tillbakabildas. Det är tydligen ganska vanligt. Enligt min läkare så börjar 20% av alla graviditeter som tvillinggraviditet. Men att det sen blir just så här. Med min vanliga tur så.. Nä, det får bara inte hända!!!!

Tråkigt för er att bara läsa om mina problem..

I och med att magen växer så att det knakar så kan jag inte ha så mycket av mina kläder, iallafall byxor. Va på Gränby C igår med Tessan, det finns så mycket fint, men jag vill inte köpa något som jag bara kan ha i en vecka eller två.

Nu mår jag illa igen, så jag ska stänga av datorn och vila en snabbis. Sen måste jag nog göra mig i ordning. Vi ska till älsklingens farmor och hälsa på. Ja, om jag inte fortsätter att kräkas vill säga. Då får jag stanna hemma tror jag. Jag hatar att få så här, men jag försöker intala mig hela tiden att det är bara att stå ut, för det är för en bra sak! Ibland känns det hopplöst och ibland underbart!

Sist men inte minst så är det min pappas födelsedag idag. Grattis, grattis! Får slå en pling sen!

Ta hand om er!!!


Här får ni se bilder från mitt UL som jag gjorde för ca 2 ½ vecka sen. Första bilden ser ut som en räka, men det va svårt att få en bra bild på den. Sista bilden blev bäst..

Alltså min kropp är inte gjord för att bära två barn. Nog för att jag bara är i vecka 15, men jag känner mig som en kärring. Ont i ryggen, höften och magen redan. Jag är redan less, less på det mesta nu!!!

För er som har missat det så ska Jag, Gabriella Marguerite Berkesand Fredlundh bli mamma.

Det känns fortfarande ganska overkligt. Illamåendet, järnbristen och låga blodtrycket tar snart död på mig. Mina älskade jeans kan jag inte längre ha. Hur fan ska detta sluta?

Oväntat, men underbart: Det är inte bara en liten ängel där inne, utan två!
Så i veckan måste jag köpa järntableter och byxor!

Helgen tog slut för fort!! Valborg blev självklart nykter för min del. Åkte ner på stan och satt på en uteservering. Mycket trevligt!! Synd bara på det kalla vädret. Men när solen väl kom fram så var det underbart!

Sen tog jag, Micke och Hagge taxi hem. Micke bjöd över grannen, vilket jag absolut inte tror att han skulle vågat göra några öl tidigare. Men det va trevligt. Man ser knappt till några grannar här. Han hade med sin hund Boris. Världens finaste engelsk staff. Så nu har jag svarta hundhår typ överallt. Ett jävla drag på den där hunden!

Sen bar det hem till Glenn och Jessica som bör längre ner på gatan. Vi var där innan vi begav oss ner på stan tidigare på dagen. Jag blev dock inte så långvarig, kollade på fyrverkerierna sen kastade jag in handduken. Blev trött, började må illa.. Men dagen blev bättre än väntat. Självklart blir det lite drygt med fulla människor, men inte alls så som jag hade väntat mig.


Ha en bra måndag alla fina och ofina!

Underbart väder ute, men jag måste bannemig va inne och städa. För tror ni att jag fick det gjort igår? Badrummet, sen tog verkligen all ork slut. Kommer nog inte få så mycket gjort idag heller känner jag.
Kan ingen ge mig lite energi, tack! Skulle egentligen gå till Gränby för att handla. Bl.a järntabletter. Men orken finns tyvärr inte... Jag vill typ dö!

Jag har verkligen en pojkvän som har tålamod med mig. I morse när han han skulle åka till jobbet så bad jag han sätta på vattenkranen i badrummet på kallt. Jag ville nämligen ha vatten. Vart har du glas då? Åh, kan du hämta säger jag och skrattar. Till sist fick jag vattnet, drack några klunkar och sa att det var äckligt. Han testade med vattnet i köket. Blä, det va ännu värre. Sen in i badrummet igen för ett sista försök att göra mig nöjd. Han är en klippa!!!

Jag har precis deklarerat, annars så skulle jag säkert glömma bort det. Om jag skulle skjuta upp det längre alltså. Lätt att det händer!
Så jag skulle bara skriva en snabbis här tänkte jag innan jag stänger av datorn igen.

Hej hej!

Åh hur länge ska jag må så här egentligen? Börjar tycka synd om mig själv på riktigt nu alltså.
Får ingenting gjort alls här hemma. Orken räcker inte till.. Det här suger verkligen!!